Mamma Mia!

Maria Falegård Wahlström klurar kring familj, företagande, fritid, framtid och frestelser

Man måste inte veta allt. Inte när man är fem. Men man vill.

Skapad | november 20, 2011 | 2 kommentarer

Vissa saker måste bloggas. Rakt av. Som exempelvis femåringens frågvishet idag.

– Mamma? Vad betyder YOU?

Jag tänker: Åh! Kul att han frågar om så mycket engelska ord! Brydde jag mig ens om engelska ord när jag var fem?! Bra där! Får man mammapoäng för sån’t tro?

– Det betyder DU, Alve.

– Ah. Ok. Och vad betyder FUCK då?

Nu tänker jag inget mer. Skriver ner och arkiverar för framtida fnissanfall. Och om du undrar så svarade jag att det var ett svärord som han skulle låta bli att använda.

Kategori: Allmänt
Dela

Tyst för sjutton gubbar

Skapad | november 12, 2011 | 6 kommentarer

Brorsorna och övernattande kompis sitter vid köksbordet och käkar frukost. Femåringen ställer tusen frågor. Kanske mer.

– Valle? Är det sant att man måste vara tyst på biblioteket?
– Ja. Det är jättejätteviktigt.
– Varför då då?
– Men du vet. Det sitter en massa gubbar där som försöker läsa tidningen.

Med det konstaterandet inleder vi den här kalla lördagen som på given signal kommer sparkas igång med en Skövdetripp för att hämta hem efterlängtade pappan från Skövde KSS. Utan njursten!

Kategori: Allmänt
Dela

Sådan mor, sådan son.
Eller inte.

Skapad | november 8, 2011 | 1 kommentar

Hjärnsläpp. Står halvt hysterisk med trött bebis på armen och klickar runt i Unikum för att hitta vad det är vi ska kika på inför utvecklingssamtal med sonen. Imorgon. Mer och mer stressad blir jag för varje klick och försöker helt ostrategiskt (och korkat, jag vet) läsa ett ord här och där i hopp om att hitta rätt snabbare då. Funkar inte alls. Så jag ropar på 8-åringen i fråga.

– Valentin! Har ni kikat här, du och fröken?! Jag vet inte vad jag ska leta efter! Vi ska förbereda oss inför samtalet du och jag men jag vet inte hur!

Då kommer han sprittande och tittar snabbt på skärmen.

– Men duu! Jag har faktiskt ingen aning men det är faktiskt vecka 45 nu och vi har samtalet vecka 46. Det där kan vi väl ta typ en annan dag?

Lite lättad. Lite bortgjord. Och lite nöjd med 8-åringen som verkar ha koll på läget. Och kalendern. Och sin snurriga mor.

Därmed tänker jag i lugn och ro natta barn till höger och vänster och sedan med en hel härlig veckas marginal lägga mig i sängen med datorn och kika igenom den lokaliserade PDF-filen. För den hittade jag ju direkt när jag inte längre var tvungen.

Kategori: Allmänt
Dela

The never ending story

Skapad | september 1, 2011 | 1 kommentar

Jag inväntar ständigt att skrivlusten ska infinna sig igen, och ikväll gör den det. Men inte på grund av att jag vill dela med mig något roligt eller minnas något härligt barnen sagt eller gjort. Nej, jag är bara förbannad.

Vi betalar Telia för nätet. Vi betalar Tele2 för trafiken. Så långt fungerar det. Att vi betalar alltså. Men sedan kommer vi till det lilla dilemmat. Telias del av lösningen är ur funktion sedan några månader tillbaka. Jag betalar självklart både Telia och Tele2, i detta läget utan att få något tillbaka för pengarna. Eller jo förresten… jag betalar ju för de samtal från den fasta telefonen som jag är tvungen att vidarekoppla till min mobiltelefon istället.

Nåväl.

Telias automatiskt kundtjänst (för det verkar stört omöjligt att få prata med någon om felanmälan om man inte har sisådär en 40 minuters väntetid över mitt på dagen) meddelar att de har hittat ett fel. Och att de kommer att åtgärda detta fel inom ett varierat antal dagar.

Låter ju toppen!

Men nu är det så att jag inväntar den fjärde teknikern som ska komma ut och åtgärda felet. Om mönstret följer tidigare norm så innebär det att teknikern anländer, kryper omkring på golvet en stund, skruvar lite här och lite där, går ut i bilen och pratar lite i telefon och säger sedan tack och hej. Sedan kommer ett trevligt SMS om att felet är åtgärdat och att min vidarekoppling är borttagen.

En eller två dagar senare så är telefonen ur funktion igen. Nu äntligen kommer hon till poängen tänker du nu.

Idag ringer en säljare (det ringer många säljere men den här var från Telia).

– Hej! Jag heter Johan och jag ringer på uppdrag av Telia. Har du någon minut över?
– Nej, det beror på vad det gäller, säger jag och tänker att kanske, kanske finns det en mikroskopisk chans att samtalet gäller min felanmälan.
– Jag har ett erbjudande från Telia till dig som är Teliakund idag. Hur tycker du att det fungerar med Telia?
– Jaha, då ska jag inte ta upp din tid för det fungerar inte alls sedan några månader tillbaka. Vi kan varken ringa eller ta emot samtal så jag är inte intresserad av något erbjudande.
– Men oj, det var ju tråkigt. Är du säkert att felet ligger hos Telia.

Jag tänker: Men åh. Fråga mig nu för guds skull inte om jag kollat strömkabel och andra telefoner och andra operatörer och han där nere och hans moster. Don’t go there. Då kräks jag. Här och nu.

Jag säger:
– Ja. Det är konstaterat att felet ligger hos er och en fjärde tekniker är på gång och ska försöka åtgärda felet. Så nej, jag tackar nej. Inget erbjudande.
– Men mitt erbjudande handlar om en ny tjänst som…
– Men vi har inget fungerande nät! Vi har ju ingen telefon!
– Jag förstår, men om du tecknar det här nya abonnemanget så löser jag det problemet.
– Nej, det gör du inte. Felet ligger inte i abonnemanget.
– Men om du väljer att teckna det här förmånliga…
– Så du menar allvarigt talat att vi haft tre tekniker här utan anledning. Tror du på det själv?
– Ja, men alltså det här erbjudandet är…
– Nu gör vi så här. Nu önskar jag dig lycka till med din försäljning och en fortsatt trevlig kväll.

Telia, jag vill bara säga en sak. Eller nej förresten. Jag vill bara ha lite valuta för mina pengar. Både i telenät och försäljarkvalitet.

Så. Nu känns det bättre. Urladdad. Och uppladdad inför mötet med tekniker nummer fyra imorgon.

Yeah!

Kategori: Allmänt
Dela

Skapad | juni 20, 2011 | 1 kommentar

Vi var på bio igår. Såg Kung Fu Panda 2. Men det är inte filmen jag tänkte skriva några rader om, även om den var jättebra. Nej, det är det faktum att jag fick ett härligt sting i hjärtat av vad som kan tyckas vara en banal liten struntsak.

I en reklamsnutt för något bilmärke (fråga mig inte vilket) så rabblade speakerrösten fördomar… Den ena efter den andra mullrade över biosalongen och så säger han plötsligt ”…och tjejer är svagare.” Då ryter min åttaåring argt;

– Mäh! Tönt! Tjejer är inte alls svagare!”

Så. Nästa gång jag tvivlar på min kapacitet som förälder och mentor och vad det nu må vara. Då ska jag gå in här och läsa att jag uppenbarligen gjort något rätt. Någonstans på vägen.

Vi är alla olika. Men tjejer ÄR jävligt starka, på väldigt många sätt.

Kategori: Allmänt
Dela

En dörrsmäll mot skrivkramp

Skapad | juni 7, 2011 | 2 kommentarer

Föreställ dig detta. Regnig, trött tisdag kväll. Jublande storebror med kompis vid Beybladeplanen. Joddlande minstebror i matstolen och med gröt i hela ansiktet (bland annat). Och. Vrålande trött mellanbror som vägrar förstå varför spelstoppet inte gäller honom också. För hans stänger ju alltid av spelet när jag säger ifrån. Där har han ju visserligen alldeles rätt, men spelstopp är spelstopp och det låser vi inte upp förrän vi kommit fram till diverse välbehövliga regler om hur det ska gå till. Hur ofta det är tänkt att man ska spela och hur länge. Lite så. Nu är mellanbrorsan som sagt väldigt duktig på att stänga av när han ska och är sannolikt inte i särskilt stort behov av spelregler. Men, men. Alla eller ingen.

Hur som helst så vrålar den där mellanbrorsan att det inte är hans fel. Ingenting är hans fel. Eftersom han inte får något gensvar från mig, förutom min (dagen till ära) irriterande lena stämma, så springer han till slut alldeles skogstokig in i sitt rum och smäller igen dörren.

Och igen. BANG!

Och så en tredje gång med lite extra krydda. BANG!

Än så länge inget konstigt. Jag har väl smällt lite i dörrar jag också vid väl valda tillfällen ska tilläggas. Men sedan händer det. Han öppnar dörren igen och kommer knallande med ett stort och hjärtligt leende på läpparna.

– Så. Det var det.

– Vad var det där? Vad händer? Är du inte arg längre?

– Näh. Jag behövde bara lugna ner mig lite. Så. Nu är jag lugn.

Dörrsmällar. Som jag hela tiden sagt; de hjälper! Även mot skrivkramp. Hej!

Kategori: Alve, Ilska, Spel, Wii
Dela

Åtta år som mamma

Skapad | januari 2, 2011 | Inga kommentarer

Natten tills idag, för åtta år sedan, blev jag Valentins mamma. Det har hänt mycket under de här åtta åren. Det är minst sagt omtumlande att bli föräldrar. Men när väl osäkerheten släppt lite (för helt släpper den nog aldrig) så vågar man njuta. Idag har jag njutit. Kanske lika mycket som åttaåringen själv till och med. Och jag ville verkligen skriva ett inlägg om honom här. Till honom.

Nu har jag suttit en lång stund och skrivit och suddat och skrivit igen och jag får bara inte fram allt det där jag känner. Allt det där som känns i hjärtat när jag smyger in till honom när han somnat och stryker honom över kinden och stoppar om täcket igen. Eller det jag känner när jag tror att jag ska lära honom något alldeles vansinnigt livsviktigt och jag möts av ”Ja, jag vet mamma.” Eller… ja.

Allt det där är för stort för bokstäver i en blogg.

Så grattis på åtttaårsdagen min älskade unge. Du är mitt allt. Och lite till.

Kategori: Allmänt
Dela

Glatt nytt år!

Skapad | januari 1, 2011 | 2 kommentarer

Gott nytt 2011! Eftersom vi för tillfället är hemma hela högen så blir det mycket prat. Mer från vissa delar av familjen. Jag kan bara inte låta bli att dela med mig av morgonens diskussion.

Samtal i badrummet mellan mig och pratsugen fyraåring:

– Mamma? Vet du, jag tycker vi ska stoppa tillbaka lillebror i din mage.
– Va? Varför?
– Mäh. Jag liksom älskar honom så mycket så jag tänker att om vi stoppar in honom där igen kanske det kommer fler. När de kommer ut nästa gång.

Paus.

– Fast mamma. Om vi stoppar in benen liksom. Så kan vi lura pappa. Att det är en tjuv och så smyger vi lite. Och vips. Så tror han inte sina ögon. Fast man får inte ta något. Men tjuvarna gör det. Ibland.
– Eh. Ok. Men nu pratar du inte om lillebror längre eller?
– Näh.
– Ok.
– Och du. Om vi köper lite magiskt. I en så’n låda. Det kan vi väl göra också. Så man kan trolla.
– Jo, det kan vi ju göra. Så lillebror kan vara kvar här hos oss nu då?
– Japp. Det går bra det.

Kategori: Alve, Barn
Dela

Fel blev rätt

Skapad | december 30, 2010 | Inga kommentarer

Idag var dagen vi skulle förbereda inför morgondagen. Alltså. Vi har nyårsfirande här imorgon. Inte något stort eller så, men ändå. Vi behövde ju röja, städa, tvätta, planera maten, handla. Vi började med en sovmorgon. Sedan sen frukost. Efter det började vi med morgondagens middagsplan och googlade oss fram till kräftsoppa, fläskfilé med rostade rotsaker och lite annat smått och gott. So far so good.

Men så hände något.

Vi åkte till badhuset. Och efter det hann vi inte mycket mer.

Nu ligger jag här efter att ha nattat tre trötta men lyckliga ungar och funderar på om vi ändå inte gjorde helt rätt där. Kan hända att vi istället får en hysterisk morgondag. Kan hända att det är värt det.

Kategori: Matlagning, Middag, Nyår, Odenbadet, Planering
Dela

Tumme upp!

Skapad | december 13, 2010 | 2 kommentarer

Idag var det dags för luciafirande med förskolan. Att sitta där med tomteklädde fyraåringen i synfältet, som ömsom sjöng och gestikulerade och ömsom blinkade och gjorde tummen upp mot mig var minst sagt mysigt. Och jag grät faktiskt inte den här gången!

Men något annat har förändrats. När jag satt där vid fikabordet och försökte konversera med bordsgrannarna och överrösta 50-talet små yrväder, så insåg jag en sak. Jag hade inte ett uns dåligt samvete för att vi i vårt fikakit packat Pågens kanelgifflar och Göteborgskex pepparkakor.

Eller så var det helt enkelt den där lilla tummen som smälte mig och fick mig att känna mig som världsbäst. Hembakt eller inte.

Kategori: Bakning, Förälder
Taggar:
Dela

Ibland blir det rätt

Skapad | december 8, 2010 | 4 kommentarer

Ibland gör man fel. Som förälder alltså. Kanske blir irriterad för oviktiga saker, eller säger ja när man egentligen borde sagt nej och tvärtom och insikten kommer ju dessvärre kanske så där lagom sent, så att det inte går att rätta till. Den gången.

Men härom dagen hände något mysigt. Fyraåringen bestämde sig för att laga lunch till mig och jag tackade ja. Enligt honom skulle det bli köttbullar och stekt ägg. Han plockade stolt fram smör, äggpaket, stekpanna, stekspade och pall och tog plats vid spisen. Han har stekt köttbullar sedan han kunde stå upp så just den delen är inte så ovanlig här. Inslaget av knäckta ägg däremot är relativt nytt.

Men så hände något. Jag hann inte se hur, men det resulterade i att det plötsligt rann ägg utmed hela skåpsluckan och ner på pallen där han stod. Han tittade förtvivlat på mig och hoppade ner. Backade några steg och blev alldeles, alldeles tyst. Jag sprang fram, och vek undan mattan och han räckte mig en pappersrulle. Fortfarande knäpptyst.

– Vet du vad tycker att du gör nu? sa jag efter några sekunder.

Här vände jag mig mot honom och såg hans förtvivlade uppsyn. Precis som han väntade på att jag skulle hindra honom från att laga mat mera. Någonsin. I hela hans liv skulle han aldrig, aldrig få steka köttbullar igen. Och ägg! Han skulle aldrig, aldrig, aldrig få steka ägg! Typ.

– Jag tycker att du kliver upp på pallen och försöker igen. Nu vet du ju hur du inte ska göra, eller hur?

Hela köket lystes upp av de glittrande små ögonen. Jag gjorde rätt. Enligt alla regelböcker. Alla, alla, alla.

Kategori: Förälder, Matlagning
Dela

Pysselpussel

Skapad | december 7, 2010 | Inga kommentarer

Kära storebror. Det blir inte alltid som man tänkt. Pysselstunden blev ingen pysselstund eftersom mamman, tillika jag, jobbade samtidigt. Och när jag inte jobbade så vaknade minibrorsan och ville vara med. Och käka tyg. Och sedan tog lillebrorsan ett tomtehuvud (dvs en flirtkula) till badrummet för rengöring. Det slutade i storgråtande lillebror och en kasserad tuggummiliknande tomteskalle.

Kära storebror. Vi har fyra kvar. Tur att ”imorgon” finns. Vi börjar om, tänker om och inleder pysselstunden med nattning av diverse små bröder.

Kategori: Förälder, Pyssel, Samvete
Dela

Vansinnesväckning

Skapad | november 19, 2010 | Inga kommentarer

Har sagt det för och säger det igen. Det är verkligen jättebra med ungar som lär sig hantera en dator. Jättebra verkligen. Men jag får jätteont i huvudet av att vakna till det här:

…och det här:

Jätteont. Men jättebra att de kan. Fast jätteont.

Kategori: Musik, Väckning, Youtube
Dela

Busskul

Skapad | november 16, 2010 | 1 kommentar

Den här tisdagen blev en trevlig tisdag. Jag och barnen åkte till biblioteket efter jobb, dagis och fritids och förutom en vante som glömdes på bussen men återfanns… och förutom böcker som glömdes på lånebordet men återfanns, så var det en lyckad tripp. Jo, vi glömde även en ryggsäck på bussen. Som tur är bor vi i en mindre stad, så till allas glädje var det en timma senare samma buss som plockade upp oss, vilket innebär att ryggsäcken stod kvar där på sätet och väntade.

Men.

Det var inte det jag skulle skriva om, utan det här.

Storebrorsorna och jag med sovande lillebror, nerbäddad i barnvagnen, springer mot busshållplatsen när vi ser lokalbussen närma sig. Vi viftar och vinkar och han ser oss i höstmörkret och stannar. Vi hoppar på med andan i halsen.

– Hej! Tack för att du stannade!
– Varsågod, det var väl inget.
– Ok, vad kostar det?
– Eh. Hm. Ska kolla… eh. Eller var ska du?
– Biblioteket.
– Eh. Ok. Eller ja just det ja. Det är nog samma pris ja. Överallt.
– Ok. Förresten hur ofta går bussarna nu?
– Vaddå går?
– Ja är det 10 minuter emellan nu?
– Njaee. Det kan man nog inte säga.
– Nähä. Hur långt är det emellan då?
– Ja, det är väl lite olika.
– Olika? Men har du ingen tidtabell som jag kan få?
– Ja alltså. Det finns nog en där bak. På väggen. Men den stämmer inte.
– Men hur ska jag då veta när bussen går hem?
– Vet inte. Inget stämmer nu när det är vintertid och så där. Då blir det lite fel.
– ???
– Ja du vet. Man vågar inte dra på riktigt som vanligt.
– ???
– Ja du vet. Nu, till exempel, skulle jag varit nere vid resecentrum och vänt. Men det är jag ju inte.

Om man har den här inställningen till tidtabeller redan nu. Innan snön ens anlänt. Då ser jag inte riktigt behållningen i att man går ut och lovar tätare bussturer i lokaltrafiken.

En enkel lösning är ju att anpassa själva tidtabellerna så att de stämmer med verkligheten. Ni vet. Till den tid det tar för en buss att förflytta sig från A till B och så vidare.

Men det verkar kanske galet. Jag är ju bara grafisk formgivare. Jag kan ju inte sån’t där.

Kategori: Allmänt
Dela
Se tidigare »

  • Kategorier

    Allmänt Allmänt Alve Barn Betraktelser Bråk Bröder Böcker citat Dagis Film Födelsedag Företaget Förälder Gnäll Gravid Helg Hus och hem Inredning Jobb Jul Kärlek Lek Leksaker Lycka Löpning Matvanor Morgon Nattning Rutiner Semester Shopping Sjukdom Sovvanor Spel Stress Städning Syskonkärlek Träning Trötthet TV Utflykt Valentin Vardag Wii

  • Kategorier