Mia med mera

Om familj, företagande, fritid, framtid och frestelser. Om småstadslyx och om stunder jag vill minnas.

The never ending story

Skapad | september 1, 2011 | Inga kommentarer

Jag inväntar ständigt att skrivlusten ska infinna sig igen, och ikväll gör den det. Men inte på grund av att jag vill dela med mig något roligt eller minnas något härligt barnen sagt eller gjort. Nej, jag är bara förbannad.

Vi betalar Telia för nätet. Vi betalar Tele2 för trafiken. Så långt fungerar det. Att vi betalar alltså. Men sedan kommer vi till det lilla dilemmat. Telias del av lösningen är ur funktion sedan några månader tillbaka. Jag betalar självklart både Telia och Tele2, i detta läget utan att få något tillbaka för pengarna. Eller jo förresten… jag betalar ju för de samtal från den fasta telefonen som jag är tvungen att vidarekoppla till min mobiltelefon istället.

Nåväl.

Telias automatiskt kundtjänst (för det verkar stört omöjligt att få prata med någon om felanmälan om man inte har sisådär en 40 minuters väntetid över mitt på dagen) meddelar att de har hittat ett fel. Och att de kommer att åtgärda detta fel inom ett varierat antal dagar.

Låter ju toppen!

Men nu är det så att jag inväntar den fjärde teknikern som ska komma ut och åtgärda felet. Om mönstret följer tidigare norm så innebär det att teknikern anländer, kryper omkring på golvet en stund, skruvar lite här och lite där, går ut i bilen och pratar lite i telefon och säger sedan tack och hej. Sedan kommer ett trevligt SMS om att felet är åtgärdat och att min vidarekoppling är borttagen.

En eller två dagar senare så är telefonen ur funktion igen. Nu äntligen kommer hon till poängen tänker du nu.

Idag ringer en säljare (det ringer många säljere men den här var från Telia).

– Hej! Jag heter Johan och jag ringer på uppdrag av Telia. Har du någon minut över?
– Nej, det beror på vad det gäller, säger jag och tänker att kanske, kanske finns det en mikroskopisk chans att samtalet gäller min felanmälan.
– Jag har ett erbjudande från Telia till dig som är Teliakund idag. Hur tycker du att det fungerar med Telia?
– Jaha, då ska jag inte ta upp din tid för det fungerar inte alls sedan några månader tillbaka. Vi kan varken ringa eller ta emot samtal så jag är inte intresserad av något erbjudande.
– Men oj, det var ju tråkigt. Är du säkert att felet ligger hos Telia.

Jag tänker: Men åh. Fråga mig nu för guds skull inte om jag kollat strömkabel och andra telefoner och andra operatörer och han där nere och hans moster. Don’t go there. Då kräks jag. Här och nu.

Jag säger:
– Ja. Det är konstaterat att felet ligger hos er och en fjärde tekniker är på gång och ska försöka åtgärda felet. Så nej, jag tackar nej. Inget erbjudande.
– Men mitt erbjudande handlar om en ny tjänst som…
– Men vi har inget fungerande nät! Vi har ju ingen telefon!
– Jag förstår, men om du tecknar det här nya abonnemanget så löser jag det problemet.
– Nej, det gör du inte. Felet ligger inte i abonnemanget.
– Men om du väljer att teckna det här förmånliga…
– Så du menar allvarigt talat att vi haft tre tekniker här utan anledning. Tror du på det själv?
– Ja, men alltså det här erbjudandet är…
– Nu gör vi så här. Nu önskar jag dig lycka till med din försäljning och en fortsatt trevlig kväll.

Telia, jag vill bara säga en sak. Eller nej förresten. Jag vill bara ha lite valuta för mina pengar. Både i telenät och försäljarkvalitet.

Så. Nu känns det bättre. Urladdad. Och uppladdad inför mötet med tekniker nummer fyra imorgon.

Yeah!

Kommentarer

Vill du kommentera?





*