Mia med mera

Om familj, företagande, fritid, framtid och frestelser. Om småstadslyx och om stunder jag vill minnas.

De’ går bra nu

I morse var andra morgonen som vi tycktes samarbeta jag och mina älskade yrväder. Vi strävade liksom åt samma håll. Det smörjer både mammasamvetet och gravidhormonerna. Men gårdagens morgonstök tog priset ändå. Hela familjen försov sig och vaknade 7.35 (vi ska vara på förskolan klockan åtta). Men på något vis, som jag själv har mycket […]

Stubin sökes

Tisdag morgon. Kort stubin. Nej förlåt, fel av mig. Stubin obefintlig. Varför ska man få så dåligt samvete? Men jag vet ju att om barnen gjort och sagt exakt samma saker någon annan morgon så hade jag inte reagerat som jag gjorde och inte sett någon kaosmorgon torna upp sig över huvud taget. Men i […]

Tecken

>Ännu ett tecken på att tiden går väldigt väldigt fort. När jag vaknade imorse kring halv åtta satt sjuåringen redan i soffan och kollade på barnprogram. Herregud, hur länge har han varit vaken, tänkte jag i mitt stilla sinne. Jag måste verkligen säga till honom att, om han vaknar, så måste han gå in till […]

Morgon att minnas

>Vissa dagar önskar jag att vi hade ett övervakningssystem installerat i vårt hus. Så man kunde gå in i efterhand och hämta vardagsglimtar och händelser och spara! Som i morse. 6.30 kommer en smått besvärad, men fullt påklädd sjuåring in i på toaletten och påpekar att vi nog får köpa en ny väckarklocka till honom […]

>Morgon med flyt

>Mats var ledig idag så jag började jobba klockan sex imorse men vid vid halv åtta åkte jag hemåt för att skjutsa Valentin till skolan. Eftersom det vanligtvis är jag som lämnar och hämtar på dagis så vet jag hur disträ en liten sexåring är när man försöker få honom att bli klar i tid. […]

>Slutsnoozat

>Snooze är idiotiskt. Vilket påfund. Att spontant ge sig själv tillåtelse att slumra en stund till när man egentligen skulle gå upp. Att istället för att sova på riktigt i kanske femton eller trettio minuter till, välja att hacka sig igenom den sista snutten sömn man får den morgonen. Både jag och Mats ställer våra […]

>Värsta och bästa

>Jag har sagt det flera gånger förr, men jag gillar fortfarande måndagar och jag gillar den här måndagen också trots någon dipp på morgonkvisten. Men det tillhör ju rutinerna numera så det tänker jag inte älta nämnvärt just den här gången. Men en kortvariant kan jag kosta på mig innan jag packar ihop kvällens jobblunta […]

>En dag som denna

>En dag som denna borde man skriva upp. Att den varit bra alltså. Effektiv. Allt, inklusive morgonhumöret hos undertecknad och familjens två lintottar, har varit på topp. Vi var till och med i tid till alla ställen vi nu skulle vara tid till. Detta trots följande två favoritkommentarer precis när vi, påklädda och klara, var […]

>Morgondipp

>Imorse dippade yngste sonen av någon anledning. Rejält. Men i vanliga fall hjälper min enda väl beprövade och fungerande taktik – att möta kaos med lugn. Men inte i morse. Lillebror hade helt enkelt bestämt sig för att gå emot mig och han gav sig inte. Hur lugn och harmonisk jag än var. Hur tyst […]

>Kass självterapeut

>Angående den där höstmörkerstrategin jag lade upp så fint igår så föll den ganska snart. Planen var ju att smyga upp lite för tidigt och njuta lite helt enkelt. Men själva smygandet försvåras lite när man vaknar med en liten kille på ena armen, en liten kille på den andra armen och en liten hund […]

>Självterapi

>Om någon annan hade påstått att det börjar bli så mörkt och jobbigt på mornarna nu. Att det är ovant och kallt och att man är tröttare och segare. Att rutinerna rubbas för att man inte riktigt hängt med i övergångarna från sommar till somrig höst till höstrusk (med regnkläder och halvätna frukostmackor och fingervantar […]

>Värsta mamman

>Det finns ingenting som jag mår så dåligt av, som att känna mig som en dålig mamma. I morse var jag inte direkt exemplarisk, om man säger så. Att stressa ikapp med klockan samtidigt som två småkillar springer åt ett helt annat håll… det är inte min kopp te. Många dagar kan jag hantera det […]

>Trötthetstecken

>När man efter några sekunders smörjande undrar varför ansiktskrämen är så kletig. Varför man visst blir lite stel i huden. När man sedan försöker fokusera på burken och inser att man har hela kinderna fulla med L’Oreal hårgelé. Ungefär där undrar man varför man inte låg kvar i sängen och mornade sig en stund till. […]

>Nämen!

>Världen känns ju nästan normal? Eller ja, där nedanför var det visst en liten krisnotis. Nåväl, det var i alla fall skönt att få läsa om något annat än att allt rasar. Malaria och älgjakt. Godmorgon!

keep looking »
  • Prenumerera

    Vill du få ett meddelande när det hänt grejer här på sidan?

  • Kategorier

  • Lilla byrån på Facebook

  • Kategorier